Du fick mig att bränna sönder mobilen med blicken i flera månader. Du fick mig att ligga vaken på nätterna och vridigt mig för jag har längtat och hoppats att kanske jag skulle kunne få det där smset eller samtalet då du säger förlåt och att allt kommer bli bra igen. Förlåt för alla ord som har kommit från din käft. Förlåt för alla gånger du har fått mig att känna mig otillräcklig. Förlåt för alla gånger du har försökt att ta det bästa ifrån mig. Men framför allt förlåt för alla gånger du fick mig att känna mig så jävla osynlig. Det är nog så att förlåt är det svåraste ordet för en människa att säga. Det måste vara så. Annars skulle vi två vara på en helt annan plats än vad vi är idag.

Jag är en annan tjej nu, vi har förändrats och jag har släppt taget om att kanske någon gång i livet få höra ordet eller åtminstonde se att du finns där någonstans, innanför den fasaden du har byggt upp under dessa år. Hjärtat stannar inte längre upp när jag ser dig, det måste ju betyda att du inte finns längre. Död. Samtidigt gråter jag för att du inte ens sa grattis på min födelsedag. Jag frågar mig själv varje dag, hur allt det här går ihop.

You can fix it if it's broken. But you can still see the crack in that motherfucker's reflection

Ett minne förlivet: Var helt klart Alanya 11/9 - 18/11 med Emma, Emelie och Malin.
Skönaste människan: Det är helt klart Esel (Emma Karlsson) hon kan få mig att må bra så fort jag ser henne! Lätt den skönaste människan.
Viktig tanke i år: no regrets.
Konstigaste händelsen: 
Den bästa resan: Var helt klart (förutom Alanya) Gran Canaria, Puerto Rico med familjen Pettersson.
Finaste paret: Måste nog varit Mevlut och Esel, (HAHAHA)
Årets Chrush: Den tar Ian Somerhalder hem!
Bästa Tv-serie: The Vampire Diaries
Bästa musik: LMFEO, Lady gaga, Usher, Beyonce och min älskade Michael Jackson. Just det Eminem också!
Årets tabbe: Måste nog varit när vi var i Stockholm på Britney konsert, vi tog ett gemensamt beslut att inte ha på oss jackor när vi stog i kön eftersom vi trodde inte det skulle ta så lång tid att komma in till globen. FEL. Vi stod där ute i oktober i mer än 2 timmar och frös räva av oss. haha. Sån jävla tabbe.
Åretsvän: går till.. bababam! MALIN FRISK!
Årets ängel: Emma Gustafsson, jag trodde inte på änglar tills jag träffade henne.
Årets drog: Fortfarande pepsi och Malin lärde mig att missbruka risen!
Årets Besvikelse: Måste nog varit när vi var på turkiets flygplats och vi väntade på våra bagage. Men Esels bagage kom aldrig. Där skulle vi stå och snacka med turkar som inte kunde engelska. Bussen blev försenad och hennes bagage kom 4 dagar efter till hotellet.  
Årets konserter: Semptember, Erik Hassle, Britney Spears och The ark.
Årets älskling: Går till min älskade syster, Annasara.
Årets hetaste ställe: Är lätt Båstad!
Årets tack: Jag vill tacka Mamma och Pappa för allt de har gjort för mig under detta året, älskar dom!
Citat som passar in på detta året: "i dom lugnaste vatten simmar dom farligaste fiskarna". & "det som inte dödar, dig gör dig starkare.
Dröm som gick i uppfyllelse: Fick åka med tjejerna till Alanya och jag fick träffa min barndomsidol Britney Spears. 
Året 2011 var: En jävla karusell men jag åkte den med gjädje var enda gång!
Levt efter detta året: Life may not be the party i hoped for, but as long as i live i will dance!
Nyåslöfte: Hålla tag i de jag älskar mest så länge som möjligt.

Tatueringar är något så fruktansvärt vackert tycker jag. Att något så litet kan betyda så mycket och att något så stort kan beskriva en hel saga, ett helt liv lixom. Jag tycker verkligen det är den finaste konsten. jag har funderat på tatuering i ungefär två år och nu känner jag att jag har funderat länge nog.

Den 8 Januari fyller jag 20. Jag har så många planer under 2012. Jag är så taggad på att det kommer bli ett oförglömligt år! Så varför inte inleda 20 år med en tatuering? Vi får se vart detta leder :) Spännande är det iallafall.

Hej på er (Varnar för en icke så glad tjej nu)

Jäklar vad det blåste igår. Skit läskigt när man har en hel skog precis vid min balkong. Låg med hörlurar i hela natten och somnade tillslut vid 02.00 av Michael Jackons låt "youre not alone". Igår kändes det verkligen som om jag var ensam i hela välden. Den här veckan har varit påfrestande och igår innan jag lade mig önskade jag att idag skulle jag sova hela dagen, inte vakna upp. Men sen så stod man där väntan på jävla matte provet och allt kändes redan då åt helevte. Jag antar att alla får sina dåliga perioder. Jag är ju en glad tjej lixom.

Inte nog om det, sitter här med mammas data eftersom min funkar inte! IGEN. Stormen igår måste ha fucka sönder den. ÅÅÅhh. Aja, pallar inte mer nu. Vi hörs i ett gladare liv! Hoppas att jag återkommer till mitt gamla jag snart. Eftersom jag är sån här så vet ni också att min blogg kommer bestå av sånt jag mår bra av när man är nere och det är självklart MUSIK OCH MICHAEL JACKSON.

Ikväll orkar jag inte. En sekund tog det tills hjärtat hoppade över flera slag. En gång så stannade det till. Jag orkar inte ta mig upp själv nu. Ikväll är det så många hjärtan som har hoppat över slag. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Men de jag älskar är här hos mig, förutom en.

Jag ber till en gud jag inte tror på... att allt kommer lösa sig. För jag skulle inte klara en dag på jorden utan dig ♥
Uppskattar ert stöd ni har visat, hoppas ni förstår att jag inte har orken till att sitta här just nu. Återkommer när jag är på fötter igen.

Mer kärlek säger ni.. jag kan ingenting om kärlek. Jag kan olyckigkärlek. Jag kan saknad. Jag kan sorg och jag kan ärren som kärlek ger. Låter hemskt men i mina öron är det min verklighet. 

När det var som värst grät och skrek jag mest hela tiden. Som om man blir ett barn igen. Fruktansvärt okapabel till att kunna ta hand om sig själv. Och så säger alla precis alla exakt samma sak som jag själv sagt så många gånger tidigare: Tiden läker alla sår. Håll ut, det blir bättre. Känslorna svalnar. Livet blir lättare. Vi lovar, tiden läker alla sår. Men det vi glömmer bort är ju just nu. Tiden kanske läker såret, men just nu är det öppet och blodigt och äckligt och det gör så jävla ont och vad gör man åt det då? De öppna såren precis just nu? Hur ska jag orka smärtan som är just nu? Vetskapen om att tiden läker mitt sår gör det faktiskt inte mindre smärtsamt när det är nygjort.

Jag har aldrig tänkt det när jag tidigare suttit och tröstat mina vänner och deras krossade hjärtan. Jag har upprepat mantrat om och om igen, tiden läker alla sår, utan att själv förstå att det är inte tid man behöver, det är något som gör att man orkar med just nu. Nu vet jag det. Att man inte vill höra något skit om hur tiden läker (även om det är oj så sant. Verkligen sant). Men jag har fortfarande inte kommit fram till vad man behöver. Vad man vill höra. Vad man vill göra.

Men jag tror att kanske, kanske... ska man bara göra allt man kan för att ha roligt i ledsna stunder. Sitt inte hemma och gråt ögonen ur dig. Åk och drick vin med några bekanta, spela minigolf med din familj, gå på Liseberg med en kille. Vad som helst som skingrar tankarna lite. Vad som helst som är roligt. Det är okej att ha roligt. Det betyder inte att man är lycklig och har kommit över honom. Att såret har läkt. Det betyder nog bara att man vill skratta.