Jag vet inte vad som är det bästa att göra längre. Gå ut med kompisar och dricka lite för mycket alkohol så att man glömmer skiten för en kväll och skrattar tills knäna viker sig för att alkoholen gör en lycklig eller ska man sitta hemma med choklad intill sig och titta på en film som handlar om allt annat än just kärlek. När man provat på båda så inser man att det hjälper för stunden men sen när festnatten eller filmen är slut är man tillbaka till samma gamla verklighet igen. Där hjärtat inte är helt okej, där kroppen ligger utslagen på marken medan hjärnan säger ”ta dig upp för helvete, här vill jag inte vara”.

 

Jag har många gånger tänkt på att detta kanske kommer gå över någon dag, att min saknad någon gång ska förvandlas till längtan. De säger att de tar tid för ett hjärta att läka. Men ingen har egentligen sagt hur länge. Efter en lång tid väntar jag fortfarande på den dagen. Det är konstigt egentligen. När slutet av någonting bra kommer så stannar man fortfarande kvar i samma sinnestillstånd lite till, bara några sekunder till så det kan göra ont lite längre. Jag vet om jag låter tiden gå så försvinner känslorna av ren utmattning tillslut. När man kommer till den dagen då man säger till sig själv att det har gått för långt. Du kanske hade rätt när du sa ibland så orkar man inte. Jag orkar inte idag. Men det är tur vi har en morgondag som ger oss en chans till. Den behöver jag.